Jenny Maria Andersson In memoriam "Mor har lämnat oss. Hur ofattbart och smärtsamt Qet är för far och OSS att inte längre ha henne ibland oss. Efter ett långt liv fyllt av arbete --och- Plikter;=som>=- hon fullgjorde genom troget och utgivande tjänande, vilar hon nu vår älskade Mor. Njutning, vila och egen ära, det frågade inte Mor efter. Aldrig såg vi henne spara sig. Tid och krafter; Omtanke och kär- lek, allt gav hon för dem, som behövde hennes hjälp. För Mor var tanken på egna förmåner fjärran, men hon kunde glädja 'sig uppriktigt över minsta lilla uppmunt- ran. Omutligt rättrådig var hon, men Satte sig inte till doms över andra. Mor var förtrogen med | lidande särskilt under se- i | nare delen av sitt liv men | klagade inte. Vi, som hade | förmånen att betjäna Mor under hennes sjukdomstid, beundrade hennes tålamod. Men hon längtade efter upp- brottet, efter kaHolsan från Herren, som hön troäde på. Den kom, och Mor fick följa. Men tomt är det för 085 att aldrig mera se Mor vid fönsterkarmen, där hon Spejande väntade på bar- nen, aldrig mera höra hen- nes innerliga ”Välkommen hem”. Vi tacka Gud för Mor. För oss barn blev hennes goda råd till normer för livet, och bilden av vår kära, uppoffrande Moder skall alltid Sporra oss att fullgöra vår tjänst i redlig- het och trohet. ”Nu det är så tomt där- hemma, Ingen moder möter mer. Men i minnet hörs Din stämma Och Ditt leende vi ser. Tyst och stilla, flitigt bar Du "Omsorg om OSS, var vårt stöd. Hemmets sol och glädje var Du För oss alla till Din död. Tack för allt, Du kära maka För Din kärlek rik och stor. Nu Kristi sällhet Du får smaka, Hav tack för allt, Du lilla Mor.” En dotter.