Hulda Charlotta Eriksson IN MEMORIAM En from och trofast Björnlundabo har gått ur tiden. På morgonen den 10 november fick Hulda Eriksson knäppa sina händer och gå in i sin! 'Herres vila. Med vördnad och tack- samhet skall vi minnas henne. Så länge hon orkade var hon outtröttlig |: i arbetet, och i ur och skur cyklade hon till kyrkan för att vara med il: gudstjänsten. Det lilla vackra hem- met Eriksäter byggde hon och hen-|: nes man, och det var ett storverk, : när de lade vägen till Eriksäter och |: uppodlade den jord, som gav dem deras knappa levebröd. Efter man- nens död 1939 flyttade fru Eriksson i till prästgården, där hon för präst- familjerna Lundberg och Edström blev något av en gårdstomte. Även sedan hon sålt sitt Eriksäter pibehöll hon vanan att stiga tidigt upp, koka sitt morgonkaffe och läsa i psalmboken eller bibeln. Flitigt del- tog hon i kyrklig syföreningsverk- samhet och hon kommer att saknas | licke blott bland vännerna utan i "hela socknen. Sorger och lidande fick också hon sin del av, men glad och anspråkslös gick hon bland oss. Hon hade en förtrogen vän, hos vilken hon lade ner alla bekymmer. Nu har hon nått den frid, som är Guds gåva till de stilla i landet. Men ack, hur vi sakna denna ödmjuka! och tappra lilla människa! i Snart dagen sjunker, jag för- nimmer bruset ifrån den kust, där dödens bölja slår. Kom Herre, ock till mig, Du som är ljuset | och lys upp leden, att jag hamnen når! ERIC LUNDBERG