 | kobsson Adagio i h-moll av Hän-
del, I den vackra blomstergär-
den märktes en krans från per-
sonal och pensionärer på ålder-
domshemmet i ö. Vingåker.
— I Årdala kyrka jordfästes på
lördagen f. d. arrendatorn Jöns
Eklundh, Räfsnäs. Kistan var il!
förväg placerad i koret och sam-
ling skedde under det att kantor
Bo Falkeborn utförde sorgemusik.
Akten inleddes med att fru Ulla-
britt Atteklev, Stockholm, sjöng
Det gäller. Kyrkoherde Nils Hall-
mén talade över Psalt. 90: 12 och
förrättade jordfästningen. Till sist
sjöng fru Atteklev Tack, o Gud,
för vad som varit av Hultman.
Kistan utbars under stilla orgel-
-| musik. Vid familjegraven på
Gamla kyrkogården nedlades en
rik blomstergärd. Akten vid gra-
des-med att några av
j. de anhöriga sjöng Jag har hört
om en stad.
HARALD KLAESSON
in memoriam
I lördags slutade Harald Klaes-
son, Söderby, Gåsinge-Dillnäs, sin
jordiska levnad. Med honom har
en av bygdens mera bemärkta
män gått ur tiden. Han var en
mångsidigt intresserad och kun-
nig man. Som lantbrukare var han
föregångsman. Livligt intresserad
för vad som inom jordbruksnärin-
"Igen rörde sig omsatte han de nya
-HHivsdugliga ideerna i praktiken.
a |Klaessons intresse för skogsbru-|]
olket var lika levande. Som djur-|]
.Juppfödare var han mycket fram-|,
t gångsrik. Med blommorna um-]|:
-|Bicks han som med personliga
a |vänner. Det var uppbyggligt att
Jse honom bland favoriterna: ro-
sorna. Dem kände han betydligt
mera än till namnet.
Hans ovanliga duglighet togs i
anspråk i vida kretsar. Fäderne-
bygden Gåsinge ägnade han sina
krafter i ovanlig utsträckning ge-
nom att bekläda flera krävande
kommunala befattningar 1 vilka
han städse ivrade för en sund och
framsynt kommunalpolitik. Gå-
singe kyrkas renoveringar satte
hen sin prägel på, mycket käns-
lig för att gången tids kulturarvi
skulle omsorgsfullt bevaras. Gå-j|
singe kyrkogård, vars utvidgning
han ombesörjde, har Harald Klaes-
sön att tacka för sin levande vack-
ra inramning, en naturälskares
mästerverk. Den elektriska distri-
butionsföreningen i orten tog han
kand om som ett sorgebarn — den
klev hans skötebarn. Som person-
lighet var Harald Klaesson älsk-
värd och charmerande med en|
hjärtats bildning, som vann män-|
niskor och gjorde honom omtyckt. i
En synnerligen svår och mång-
årig sjukdom deprimerade hans
ljusa glada väsen och förvand-
fade honom till en skugga av sig
själv, en bruten intill döden trött
man var han vid sitt frånfälle.
Trots de många åren han nödga-
des leva liksom vid sidan av det
liv han som verksam stått i cent-
rum av, står han levande för de
många i bygden som sörjer en av
sina trognaste och duktigaste sö-
ner. Må han vila i frid, förlos-
sad från vånda och plåga.
Gustaf Lundén
|